Efter snart 20 år på cykelsadeln och tio som proffs börjar Emma Johansson se slutet på den framgångsrika karriären.

När OS-säsongen 2016 är över kliver Emma av sin racer för gott.

– Inte en dag efter det. Sedan vill jag göra något annat. Att bli mamma står högst på listan, säger den svenska cykelstjärnan i en intervju med worldcupvargarda.se inför helgens Crescent Women World Cup på hemmaplan.

Silver-Emma från Peking-OS 2008 har vunnit det mesta under sin långa karriär. Ett OS-guld i Rio skulle bli en sagolik kulmen och belöning för alla tusentals timmar den 30-åriga ångermanländskan lagt ned på sin sport.

Har du någon gång under de här åren ångrat att du blev cyklist med tanke på all tid, svett och möda du lagt ned?

– Inte en sekund. Någon gång har jag väl kanske funderat över vad jag håller på med men jag har alltid snabbt hittat ny motivation i alla steg jag tagit.

I början av karriären fick du kombinera cyklandet med jobb. Hur fungerade det?

– Jag jobbade som servitris på ett hotell i Skara när jag gick på cykelgymnasiet. Det var perfekt eftersom man jobbade kvällar och var ledig på dagarna så det fanns tid att träna.

– Sedan jobbade jag som au-pair i Holland. Lönen bestod i att jag fick bo hos familjen och låna bilen över helgen till tävlingarna. Jag har på något sätt växt in i sporten den vägen. Man vet inte hur det hade sett ut om resan varit annorlunda. Nu känns det som om jag förtjänat min plats.

Vilka råd skulle du ge till en ung tjej som vill satsa på att bli cykelproffs?

– Det första är att hon själv måste vilja. Inte föräldrarna eller någon ledare. Sedan att man måste komma till ett gäng där det är kul att vara med. Många kanske går till ett team där det finns lite mer pengar men det är ointressant i det stora hela. Dessutom måste man vara tydlig mot sig själv och sin omgivning. Att fokusera på uppgiften, jaga utmaningar och våga förlora. Det är utveckling.

Inför Vårgårdas världscuplopp bor 14 av de deltagande teamen på samma hotell. Cykel-cirkusen turnerar praktiskt taget året runt. Men umgänget över lag-gränserna är begränsat.

– Man käkar huvudsakligen med sitt lag och tränar och umgås med dem. Jag har nog delat sorum med tjejerna i laget fler gånger än med min man, säger Emma och nickar mot maken/coachen Martin Vestby som talar i telefon i andra änden av rummet.

– Nu när vi är i Sverige ska min bästa kompis som bor i Lidköping komma hit och hälsa på. Det ska bli jättekul att snacka lite annat än cykel.

Och om två år blir det sannolikt gott om tid för det.

– Jag har inte riktigt börjat tänka på vad jag ska göra efter karriären. Nummer ett är att jag vill ha barn. Mer vet jag inte egentligen. Men på något vis känns det också skönt att inte veta vad som ska hända…